Jag klarade inte av att vänta på att den tredje delen av Divergent-serien skulle komma ut på svenska så jag läste den på engelska istället! Jag är inte så bra på engelska så jag förstod inte riktigt allt, vilket kan leda till att mina resonemang och funderingar här kan vara felaktiga. Om jag ändrar uppfattning när jag sedan läser boken på svenska ändrar jag det här inlägget eller skriver ett nytt då.
Jag rekommenderar att du läser boken innan du läser detta eftersom jag avslöjar ganska mycket om bokens handling. Läs även mina recensioner på de två föregående böckerna: Divergent och Insurgent.
Bokens genrer: Dyspoti, romans, Science Fiction och Young Adult.
När Tris, Tobias och några av deras vänner går med i rebellgruppen Allegiant går de frivilligt med på att lämna staden och gå ut i världen. Väl där möts de av Amar (Tobias instruktör som dödsförklarats) och ett nytt ansikte, Zoe. De tar dem till en gigantisk byggnad där man behandlar genetiska skador - där de får veta sanningen om allt. Sanningen om falangerna, sanningen om deras liv och sanningen om Chicago.
![]() |
Bokens framsida. |
Huvudanledningen till varför jag inte gillade Allegiant var för att den kändes som en seg variant av en förklaring till allt som hände i de första två böckerna. Det kändes som om det inte fanns något mål med boken och händelserna inträffade med alldeles för lång tid emellan. Den hade en bra början, men från och med att de kom ut ur staden tänkte man flera gånger om: "Jaha, vad ska de göra nu då?".
Men när det väl händer saker är boken spännande och bra. Man märker att ända från första ordet till den sista meningen är allt planerat och genomtänkt. Man började ju ana att det var något konstigt med staden när man fick reda på att de aldrig åkte utanför den, men man trodde inte att det skulle vara ett experiment för att reducera genetiska skador. Jag tycker att hela grejen med genetisk skada är riktigt bra. Man kan lätt associera det med rasism, vilket jag tror är vad Roth vill få fram. Det är underligt tänkande, men jag tror att om människan upptäckte en sådan sak är bokens händelser inte en helt möjlig utväg.
Det kändes som om man aldrig riktigt fick reda på allt om Tris mamma. Man lärde känna vissa delar av henne, men inte hela. Det var lite synd, det finns fortfarande en nyfikenhet inom mig om vem hon egentligen var.
I boken fick man följa Tris och Tobias vartannat kapitel vilket var något nytt, men samtidigt väldigt bra. Det var intressant att se hur Tobias tänkte och tyckte om olika saker, även om hans tankegångar inte var helt olika Tris.
Att Tris dog kändes bara fel och irriterande. Efter att ha läst vad-som-hände-sedan-kapitlet i slutet av boken kan man lätt föreställa sig Tris där, i det halv-lyckliga slutet. Jag får samma känsla som när jag tänker på Uriah eftersom även hans död var helt onödig. Dock var det vad som hände, och det får man väl acceptera. Jag är säker på att jag skulle tyckt annorlunda om boken om deras död inte hade inträffat, men jag är inte riktigt säker på hur. Boken hade, tråkigt nog, blivit ganska händelselös i sådana fall.
I det stora hela tyckte jag att boken var sådär, en något sämre uppföljare. Men om man inte jämför den med Divergent och Insurgent är det fortfarande en bra bok av en bra författare. Den får 7/10 poäng av mig, Cuddly Carrot.
![]() |
Theo James ( han är några år äldre än vad han är i boken... :( ) som Four och Shailene Woodley som Tris. |
![]() |
Framsidan på Free Four. |
Divergent kommer även att komma som film med Shailene Woodley i huvudrollen och Theo James som Tobias. Filmen kommer att komma upp på biograferna den 21 mars 2014 i USA. Det är inte helt omöjligt att jag recenserar den också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar