söndag 27 juli 2014

Kretsen - Maggie Stiefwater

Maggie Stiefwaters nya serie är äntligen här! Bokens orginaltitel är The Raven Boys och kom ut år 2013 på svenska.

I den lilla staden Henrietta bor Blue ? tillsammans med sin släkt i ett enda hus på ?. Hon har i hela liv fått höra att när hon kysser sin sanna kärlek kommer han att dö, eftersom hela hennes kvinnliga släkt är medier. På ? pojk- och internatskola går Gansey, Adam, R? och Noah. Gansey har sedan länge letat efter leylinjen, eftersom där ska kungen Glendower ligga begravd. Hela historien börjar när Blue på st.Marcus afton får veta att Gansey kommer att dö inom ett år och han är antingen hennes sanna kärlek, eller så kommer hon att döda honom. Dessa fem ungdomars framtid är sammanflätad, de vet bara inte om det än.

Eftersom boken är skriven av Maggie Stiefwater var jag beredd på en riktigt bra bok, vilket den var också. Vad jag speciellt gillade med boken var hur den var skriven. Stiefwater målar upp miljöer och karaktärer så att man förstår precis hur hon vill att det ska vara. Det var atmosfäriskt och vackert. En plats som jag tycker var extra häftig vad Cabeswater, en magisk plats där tid och rum inte riktigt var som vanligt. Det var riktigt häftigt att läsa boken när personerna befann sig på den platsen. 
Man fick hoppa mellan Blue, Gansey och Adam i boken vilket var otroligt bra. Alla karaktärer blev beskrivna ur olika perspektiv och man förstod verkligen vad de tyckte och hur de var. 
Boken var precis som en bok ska vara, det hände mycket saker så att man ville läsa vidare men inte för mycket så att man blev förvirrad. Det känns alltid skönt.
Karaktärerna var också väldigt bra. Hon skildrade skillnaden mellan rika och fattiga otroligt verklighetstroget. Alla personer var på sitt egna sätt. Relationerna mellan dessa fem personer blir inte överdrivet beskrivna, utan precis så att man förstår. Hon har blandat det bra, växlat mellan person- och miljöbeskrivningar och själva händelserna.  Det är otroligt vilken fantasi som hon har tagit till när boken skrevs. Man märker att boken är genomtänkt eftersom mycket i boken skulle kunna vara verkligt. Leylinjer och medier är lite halvt riktiga, vissa tror att de finns och vissa inte.
I början tvivlade jag lite på handlingen för det hela vekade lite dramatiskt, speciellt när jag bara hade läst baksidan och några kapitel. Så tänker förmodligen du också nu, med profetior och sann kärlek, men isåfall vill jag att du ska veta att det verkligen inte är så. Allt verkar mycket mer troligt när man läser boken.

Maggie Stiefwater är en amerikansk young-adult författare som är mest känd för trilogin Mercy Falls vargar, där första boken heter Frost. På engelska heter den Shiver. Hon har även skrivit boken Dödsritten och lite annat smått och gott. Innan hon blev författare på heltid jobbade hon som konstnär. Hon har animerat trailers till sina böcker som du kan hitta på hennes youtube-sida. Boken kommer att få minst tre efterföljare, den andra har redan getts ut under namnet Drömtjuvarna (The Dream Thieves). 

Jag ger boken 9/10 poäng för att den helt enkelt var superbra! 

måndag 21 juli 2014

Lex Bok - Sara Kadefors

Genre: Drama, Young Audult

Framsidan på Lex Bok.
Lex pappa sitter i fängelse och hon bor ensam med sin mamma. När mammans nya kille får för sig att skriva en bok om henne vill Lex hämnas och skapar en blogg där hon som en annan person berättar samma historia för sina läsare. Flickan som Lex skapar på bloggen heter Maya och är en självständig, ung kvinna som inte bryr sig om vad någon annan tycker. Bloggen börjar bli en riktig framgång och snart kan Lex inte skilja på sig själv och Maya. Hon vill egentligen bara hämnas på men bloggen blir något större än bara det. Trycket från alla hennes fans, från pressen och från Jonatan ökar och Lex blir någon som hon inte vill bli.


Jag hade ganska låga förväntningar på boken när jag öppnade den började läsa. Jag hade inte hört något om den, bara sett att en ny bok kallad Lex Bok fanns bland hyllorna på biblioteket. Jag hade kanske hört av någon att jag borde läsa den och så bestämde jag mig för att göra det. När jag hade läst första sidan tänkte jag: "Den kanske inte var så dålig i alla fall" och när jag hade läst ett kapitel var jag fast! Nu, några dagar senare har jag läst klart den och här ska jag berätta vad jag tyckte om den.
Det som jag framför allt tyckte var bra med den var huvudpersonen, Lex. Hon utvecklas mycket under bokens gång. I början har Lex har en väldigt dyster syn på livet och tycker verkligen att alla är idioter. Hon tänker väldigt roligt om saker och personer som hon träffar på, även om det inte är menat att vara roligt och flera gånger satt jag och skrattade åt saker som hon sa eller tänkte i boken. Dock har jag ganska dålig humor... Hon är ganska känslokall och vill egentligen inte speciellt mycket med sitt liv. 
Boken är bra skriven med den har korta meningar och många målande ord. Det kanske låter tråkigt med korta meningar men det hjälpte till att ta fram Lex som karaktär ovh man förstod hur hon tänkte. Trots att det inte hände saker precis hela tiden var den ändå fångande, intressant och aldrig tråkig.
Boken fick en också att tänka till lite om hur vi egentligen har det i samhället och om hur Lex liv var. Det finns många olika budskap i boken, men det känns som om dem förklaras bäst i själva boken. Jag tänker överlåta budskapstydandet till du som läser detta.
Jag trodde att boken skulle vara överdrivet djup, men det var den inte. Djup var den, men inte överdrivet. 
Det är svårt att säga varför den här boken var så bra, utöver det som jag redan har sagt. Den var otroligt bra helt enkelt, jag lovar att du kommer att förstå varför om du läser boken själv. Jag rekommenderar den starkt!
Boken får 8/10 poäng av mig.

Sara Kadefors.
Sara Kadefors är författaren till boken och hon jobbar även som manusförfattare och journalist. Hon har skrivit flera böcker innan men det här är den första som jag har hört om. Hon är född i Göteborg, 1965. Hon har blivit nominerad till Augustipriset två gånger, den första för Sandor slash Ida år 2001 och andra gången för Lex Bok år 2013.