Avatar - James Cameron

Avatar-filmens framsida.

Genre: Sci-fi, action, drama, fantasy och äventyr.

Filmen handlar om Jake Sully (Sam Worthington), en före-detta marinsoldat som har förlamade ben och sitter i rullstol. När hans tvillingbror dör blir han erbjuden att åka till Pandora i sin brors ställe. Pandora är en annan planet som är helt täckt av grönska och ligger många år bort. Människan har uppfunnit "avatarer" som gör det möjligt för dem att se ut precis som Na'vi-folket, som bor på planeten. Man har lärt folket att prata engelska men även människorna har lärt sig deras språk. Det är nämligen så att Na'vi har en värdefull mineral som Jake ska försöka få. Han lyckas bra, och får bland annat bra kontakt med Nytheri, dottern till deras klanledare. Men snart orkar inte människorna vänta längre och tränger djupare in i Pandoras skogar. Jake tvingas välja: Na'vi eller människan?

Det är svårt att beskriva känslan som man får av den här filmen, men en sak är säker: det är en av de bästa jag någonsin sett! Jag gillar framför allt själva planeten Pandora och dess miljö. Det liknar lite en tropisk djungel med alla olika växter och varelser som finns där. Filmen innehåller allt, kärlek, humor...

Jag älskar idén med Na'vi-folket och hur de lever. De bor nämligen i ett gigantiskt träd, som människorna vill fälla för att komma åt mineralerna under det. De har också en gud, Eywa (tror jag att det stavas) som de dyrkar. Det bidrar till att människorna får en nedlåtande syn på folket, som tycker att de är primitiva.

Nytheri.

Jake är en bra karaktär, lite rolig i vissa stunder men ändå väldigt djup. Han verkar inte speciellt intresserad av att åka till Pandora från första början, han vill mest kunna använda sina ben. Men han finner intresse när han träffar Nytheri, som han börjar få känslor för.

Man märker att de har lagt ned mycket arbete på filmen, bland annat genom att de har uppfunnit ett helt nytt språk till den. Jag önskar att jag hade gått och sett den i 3D, den måste ha varit helt otrolig då eftersom filmen är så vacker. Pandoras landskap, bland annat de flygande öarna är helt otroliga.

Jake Sully i sin avatar-kropp.

Filmens regissör är James Cameron, som ska ge ut en en uppföljare om några år. Jag är inte så entusiastisk till detta eftersom det kanske kommer att förstöra den första filmen. Den kanske passar bättre som en film men samtidigt kan det bli väldigt bra. Det beror helt på hur Cameron bestämmer sig för att göra den. 

Jag tyckte filmen var väldigt bra, en av de bästa jag någonsin sätt. Jag ger filmen 10/10 morötter - Cuddly Carrot

Flykten Från Maskinerna Del 2 - Chaotic Coconut

Flykten från maskinerna - Del 2

Kapitel 2- Blue 

- Lilly -

När jag vaknar på morgonen är klockan fyra. På min mobil blinkar det en liten blå lampa som signalerar att jag har fått ett sms, förutom fönstret är det den enda ljuskällan i rummet. När jag sluter ögonen och försöker somna om hindras jag av lusten att ta reda på vad det står i sms:et. Jag sträcker mig mot mobilen som ligger ungefär en meter ifrån mig. Min hand famlar i mörkret ett tag innan jag kommer fram till att jag inte kommer nå mobilen. Så jag sätter mig upp i sängen, när täcket glider av mig känner jag kylan som vilar i rummet. Jag ryser. Jag tar mobilen med högerhanden samtidigt som jag kurar ihop mig under i sängen och drar täcket över mig igen. Lättnaden som kommer med värmen sveper över mig och jag glömmer för ett ögonblick den grymma och kalla värld vi lever i. Mina sömndruckna fingrar trevar över skärmen och touchar sms ikonen. Messet visar sig vara från Blue, även om dess innehåll fortfarande är dolt för mig känner jag att något är fel. Jag öppnar sms:et och möts av ett ord: KOM. De tre bokstäverna bekräftar känslan jag hade innan om att något är fel. Jag kastar mig upp ur sängen och drar på mig en hoodie över mina slitna nattkläder, och drar på mig kraftiga kängor. Innan jag slänger upp dörren kastar jag en blick i spegeln som jag alltid gör innan jag ska träffa Blue, trött konstaterar jag att mitt utseende inte är någonting att skylta med och att mitt hår ser ut som om nån har släppt lös en arg katt i det. Men det finns inget att göra åt det nu så jag nöjer mig med att dra fingrarna genom håret och sen springa så fort jag kan uppför trapporna i hyreshuset Blue och jag bor i.

Hans lägenhet ligger på översta våningen tillsammans med några andra ungdomar från skolans. Det bor bara ungdomar i det här huset, egentligen bor det bara ungdomar på hela den här gatan om man bortser från Mrs. Lyracs stora villa. Det är hon som äger alla hyreshusen här.

Efter bara några sekunder är jag framme vid hans dörr, som vanligt sliter jag upp den utan att knacka. Inne i hans lägenhet luktar det av rök som sticker i näsan, jag har många gånger försökt få honom att sluta röka men det tjänar inget till, han fortsätter ändå. Båda Blue och jag är bara 16 så egentligen är det förbjudet för honom att göra det men vi är det närmaste rebeller man kan komma i den civiliserade delen av Lynicia. Om några månader är det dags för oss att opereras till cyborgs, och då vill dem ha oss så friska som möjligt. Alltså inga skador på lungor eller andra inre organ. Annars måste de byta ut dem också och det innebär större förlust av pengar för staten.
Jag hittar Blue i sin säng, omgiven av ihopknölade papper och annat bråte. Han ligger där och pratar i sin telefon med en allvarlig min, vilket ofta betyder att något dåligt är på väg att hända. När hans ser mig komma in i lägenheten avslutar han samtalet. Vi tittar på varandra utan att säga något, jag känner för att bryta tystnaden men ändrar mig - jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte mer än att Blue bad mig komma upp till honom mitt i natten, det hade han inte gjort om det inte var någonting allvarligt. Blue tar ett djupt andetag och förbereder sig på att säga någonting, jag känner honom tillräckligt väl för att veta att det här är svårt att säga för honom. Blue har alltid varit en försiktig person som drar sig för att såra eller skada människor i hans närhet. Men det här var någonting viktigt, det känner jag på mig.
" Lil, Vi måste sticka." Blue suckar djupt och verkar inte särskilt glad över att vara den som måste berätta det för mig, men i nuläget verkar det inte finnas någon annan.
" Varför?" Det var verkligen inte det jag hade väntat mig, Blue och jag hade levt här i Lynicia i tre år nu vilket är längre än dem flesta andra ungdomarna här.

"De kommer för att hämta oss imorgon." Mitt första intryck är att han måste skämta, jag kan inte ens drömma om att lämna Lynicia, den här staden är mitt hem och jag skulle aldrig någonsin komma på ideén att lämna den. Jag aldrig hört talas om någon som lämnat staden innan och defenitivt inte någon som kommit tillbaka levande. 

Det ända jag lyckas klämma fram till svar är ett lågt chockartat läte. Senare när jag hunnit smälta informationen tittar jag upp och möter hans blick " Hur vet du det?" Min hjärna vill fortfarande inte inse att jag kanske kommer att få lämna Lynicia i natt och jag klamrar mig fast vid hoppet om att det kan vara falsk information.

"Jag fick ett samtal från en av våra insiders precis. Han berättade om att "de" hade gjort en räd mot en annan av ungdoms stadsdelarna. "De" tog sig in i huset och släpade ut alla sovande ungdomar. De ska ta dem till fabrikerna i utkanten imorgon bitti."
"Ska dem inte opereras?" Så vitt jag kunde bedömma hade Blue inte nämnt något om operationen i sin redogörelse.
"De redan blivit opererade." Att döma av hans ansiktsuttryck och tonfall var detta ingen nyhet som gladde honom, och mer viktigt innebar det att det inte gick att rädda de stackars ungdomarna som fått möta sitt öde och förlorat sin mänskliga del denna natt.
"Men varför?" Ungdoms områdena var ganska välbärgade och stadens ledning brukade inte operera unga invånare.
Blicken jag fick av Blue som svar på min fråga sa allt. Ifrågasätt inte, bara acceptera, det har redan  hänt och det finns inget vi kan göra åt det. Budskapet var tydligt men jag kunde inte låta  bli att tänka lite extra på vad som skulle hänt om det var Blue och mig det hade gällt.
Blue reser och öppnar garderobs dörren
"Vi måste ge oss av, gå ner och packa dina saker och sen sticker vi." Jag hör vemodet i hans röst och tänker att han nog är lika skärrad som jag vad det gäller att lämna Lynicia.
Jag känner hur det fuktar i ögonen när jag går mot dörren för att packa.
"Så det är såhär det slutar? Jag har aldrig trott att vi skulle lämna Lynicia i alla fall inte än på ett tag.
Jag stänger dörren bakom mig och går ner för att packa till resan som kommer att ändra större delen av mitt liv.

Mycket mer än så - Sarah Dessen

Genre: reality, romans

Sarah Dessen

Boken handlar om Auden som precis har slutat Highschool, hon har alltid varit den perfekta dottern, duktig i skolan och aldrig haft något socialt liv. Men det ändras när hon väljer att tillbringa sommaren innan college hos sin pappa och hans nya fru vid kusten. Där börjar hon sommarjobba i en strandaffär och där får hon sina första riktiga vänner. Auden lär känna en kille, Eli och tillsammans ger de sig ut på nätterna för att ta igen allt det som Auden inte gjort i sitt liv. De äter på ett "tvättautomatscafé", går och handlar mat, spelar bowling, delar ut tidningar och har matkrig. Allt mitt i natten.

Mycket mer än så är en verklighetstrogen bok och var väldigt bra. Jag tycker om Sarah Dessen för att hon skriver på ett sätt som får en annars tråkig bok att bli spännande och intressant. Dessen beskriver miljöer och karaktär väldigt bra. Jag var med och upplevde allt, jag kunde riktigt känna hur det var vid kusten. Jag levde mig in i boken.

Mycket mer än så

Jag rekommenderar Mycket mer än så till alla som gillar böcker med verklighetsrelaterade händelser, med små konflikter och problem. Det här är definitivt en tjejbok, men killar kan också läsa den med intresse. 

Reality är inte min favorit genre, utan jag gillar fantasy med "nya världar". Jag lever ju i "reality" med mina egna problem och SKOLAN, så att läsa en sådan bok tycker inte jag är så lockande. Men Sarah Dessens böcker är inte Envanligskolveckaalladör-bok utan de är spännande och intressanta vilket gör att det inte spelar någon roll att de är "reality". 

Sarah Dessen är en amerikansk författare. Hon föddes år 1970 i Evanston, Illinois. Nu bor hon tillsammans med sin man och dotter och med deras hundar i North Carolina. Hennes debutroman kom ut 1996 och heter That Summer. Filmen How to deal med Mandy Moore basserades på Dessens Someone like you och That Summer. Hennes bok Along for the Ride hamnade på New York Times Best Seller lista. Än så länge har hon skrivit 12 böcker.

4 böcker är översatta till svenska, jag har börjat att läsa hennes böcker på originalspråk och det är intressant. De kan dock vara en aning sega i början men ge inte upp! Några av hennes böcker kan ochså vara lite lika, men det försämrar inte läs upplevelsen (så mycket).
Ni måste läsa en av hennes böcker innan ni dör!

Mycket mer än så av Sarah Dessen får 8 av 10 majskolvar av mig.

Insurgent - Veronica Roth

Genre: Dyspoti, science fiction och young adult.

Den andra boken av Veronica Roths dystopiska trilogi är äntligen här! Läs även min bokrecension av Divergent, första delen i serien. 

Framsidan på boken.

Tris, Four och några av deras vänner flyr till De Fridfullas anläggning efter simuleringen där hela De Tappra blev kontrollerade av De Lärda. En av de som flyr med Tris är Marcus, Fours pappa som misshandlade Four när han var yngre. Tris hör när Marcus pratar med Johanna, ledaren för De Fridfulla. De pratar om någon sorts hemlighet, som flera tydligen är beträdda att dö för. Tris blir nyfiken och vill gärna veta vad detta betyder.

Det dröjer inte länge förens De Lärda dyker upp med förrädare från De Tappra. En blodig strid utbryter och den korta tiden hos De Fridfulla är nu över för Caleb, Susan, Four och Tris. De tvingas fly, ännu en gång.

Boken är skriven av Veronica Roth som är en amerikansk författare, född 19 augusti 1988. Hon föddes utanför Chicago, där även boken utspelar sig. Första delen i serien heter Divergent. Insurgent kom ut på engelska den 1 maj 2012 och på svenska den 21 september 2013. Den sista delen i trilogin, Allegiant planeras till den 22 oktober på engelska och på svenska hösten 2014. 

Veronica Roth

I Divergent var allting nytt och spännande, och man lärde känna karaktärerna. Tris var en modig tjej som förändrades under bokens gång och fick uppleva en för henne helt ny värld. Nu i Insurgent är hon skakad av allt som har hänt och den modiga Tris är förlorad. Tris som kunde utmana de farligaste farorna och klura ut de svåraste sakerna är nu rädd och hälften av gångerna som hon utmanas måste Four komma och rädda henne. Jag tror att detta är meningen i boken och jag säger inte att detta är något dåligt. Tris har tappat sig själv, och letar intensivt. 

   Four och Tris relation har försämrats drastiskt och de är inte längre "det perfekta paret", som jag såg det i första boken. De håller massvis med händelser hemliga för varandra och flera gånger förstod jag inte varför de inte bara brättade. 

Serien än så länge är en av de bästa jag läst, trots Tris och Four i Insurgent. Insurgent innehöll absolut inte bara dåliga saker, utan mycket spänning och riktigt bra scener. Jag tycker att boken utspelar sig i ett väldigt häftigt och unikt framtids-Chicago. Jag älskar idéen med falangerna och också karaktärerna är unika. 

   Två saker som jag har tänkt på när jag läst boken är att Tris är väldigt ung. Hon var sexton år när hon valde som sin falang och nu är hon kanske sjutton. Four är arton år, så ingen av dem är speciellt gamla. Det känns lite som om de ska fatta väldigt viktiga beslut för så ung ålder. Nu när jag tänker efter är arton och sjutton år ganska vuxet, men Roth beskriver dem som yngre. Eller så är det bara jag som ser dem som små!

   En karaktär som jag speciellt gillar är Jeanine. Hon är ledaren för De Lärda, alltså "de onda" i den här boken. Hon är en perfekt motståndare till Tris och jag gillar att boken får henne att framstå som en väldigt mäktig och grym människa. När Tris träffar Jeanine och hennes forskare behandlar hon forskarna som "elever". Det tyckte jag var väldigt passande för hennes karaktär. 

Den här boken var otroligt bra och förväntningarna för Allegiant är skyhöga. Boken är ett måste för alla bokälskare och kommer inom en kort tid att bli en klassiker!

Insurgent av Veronica Roth får 9/10 poäng av mig!

Divergent - Veronica Roth

Genre: Science fiction, young adult och dyspoti.

I det framtida Chicago finns det fem olika falanger: De Lärda, De Osjälviska, De fridfulla, De Tappra och De Ärliga. Alla människor föds i en av falangerna. Falangerna skapades just av en anledning; att stoppa krig. De ärliga, till exempel, tycker att ärlighet är det som kommer att förhindra krig. Alla i staden får vid sexton års ålder välja vilken falang de vill tillhöra för resten av sina liv. Innan de får välja får de göra ett initieringstest för att se vilken falang de passar bäst i.

Sextonåriga Beatrice Prior kommer till initieringstestet och får veta att hon passar bra i tre olika falanger; De Lärda, De Tappra och De Osjälviska. Hon är divergent. Hon har växt upp hos De Osjälviska med sin mamma, pappa och sin bror, Caleb. Med bara några dagar kvar till det är hennes tur att välja vet hon varken vem hon är eller vad hon ska välja.

När Beatrice väl har valt vilken falang hon ska tillhöra börjar den hårda initieringsfasen. De som kommer nya till falangen måste genomlida svåra prövningar som visar om de verkligen klarar av att tillhöra falangen. Annars väntar det hårda livet som falanglös på gatorna.

Boken är skriven av Veronica Roth som är en amerikansk författare, född 19 augusti 1988. Hon föddes utanför Chicago, där även boken utspelar sig. Divergent är första delen i en serie på tre böcker där den andra och tredje delen heter Insurgent och Allegiant. Insurgent kom ut på engelska den 1 maj 2012 och på svenska den 21 september 2013 under samma titel. Allegiant planeras till den 22 oktober på engelska och på svenska hösten 2014. 


Jag tyckte att boken var riktigt bra, en av de bästa jag har läst. Veronica Roth tar upp viktiga saker i sin bok, som till exempel val och kärlek. Hon skildrar Beatrice skickligt som en liten osäker tjej i början, som sedan växer inombords. Jag älskar miljöerna som Beatrice känner på olika sätt för och också karaktärerna som har olika personligheter. Det här är precis den typ av bok som jag älskar att läsa, med young adult och science fiction som genre. 

Jag har höga förväntningar på den tredje och sista boken, eftersom Divergent och Insurgent var riktiga höjdare. Jag hoppas på ett storslaget och vackert slut för Beatrice och hela 
framtids-Chicago. Det kommer att bli jobbigt att få vänta på boken i ett helt år innan den kommer ut...! Jag kan knappt sluta tänka och spekulera i boken!

Divergent är ett måste för alla bokälskare, och även andra människor! Den har gett mig en annan syn på saker och hur människan borde utvecklas.

Jag ger gladligen Divergent av Veronica Roth 10/10 morötter! En självklar klassiker!